Deckarbloggens riktiga brott: Förbrytares fräckhet

I några fall prestera förbrytare en häpnadsväckande fräckhet. En viss galghumor skymtar också fram emellanåt. Och detta visar att vederbörande är kallblodig och har sinnesnärvaro. Några exempel:  En tjuv, som gjort ett inbrott i en affär i en tysk stad och lyckats stjäla åtskilligt, upprepade dagen därpå besöket under butikstid, då endast ett biträde var närvarande, och utgav sig för att vara kriminalpolis. Han visade en förfalskad polisbricka och lämnades tillträde även till chefens kontor, där kassaskåpen stodo. Hans avsikt var emellertid endast att närmare undersöka dessa kassaskåp och förbereda ett nytt och grundligare inbrott. En vecka senare utfördes detta, och resultatet blev för tjuven glänsande. En förbrytare, som gjort inbrott i en ekiperingsaffär, lyckades endast komma över 70 kronor. När han skulle gå, överraskades han av att butiksägaren, som varit borta endast en kort stund, återkom. Utan att visa sig det minsta generad, förebrådde tjuven den bestulne att denne lämnat dörren olåst vilket naturligtvis var osanning. Därpå köpte han för de stulna pengarna strumpor och litet av varje, som han behövde. Allt för sent upptäckte affärsmannen, att han låtit lura sig. En  gång blev en hel familj, man, hustru och två barn, mitt i natten, medan de sovo, bestulna…

Deckarbloggens riktiga brott: Avrättningar

Någon gång har det hänt, att dödsstraffet skildrats i den skönlitterära detektivlitteraturen. Författarna ha därvid i regel mest behandlat skräckstämningen hos offren, de ohyggliga timmarna före exekutionen, någon gång med en glimt av hopp, och slutligen de olika sätt, på vilka delinkventerna gått döden till mötes. En mästare i att tolka och skräcken inför den till synes oundvikliga döden och dess föregångare i många fall, tortyren, är Edgar Allan Poe. Hur gripande har han inte i sin novell Avgrunden och pendeln skildrat den förlamande skräcken hos den dödsdömde, som ser pendelns skarpslipade egg med varje svängning närma sig hans fjättrade kropp och icke har någon möjlighet att komma undan. I vår upplysta tid borde ju den gamla inkvisitionens tortyr vara helt och hållet bannlyst. Men hur är det t. ex. med negerlynchningarna i U. S. A? Den, som har skildrat mina små äventyr har i sin roman Fallet Dagmar fullt riktigt återgivit ohyggligheterna vid en sådan lynchning, den fruktansvärda tortyren, som under mängdens jubel föregår slutakten i dramat, den sargade, otta blinde delinkventen, förbränning på bål. Och hur är det icke fortfarande t. ex. i Sovjetunionens förlovade land? Frågan om dödsstraffets lämplighet har ju — med olika resultat — dryftats av de rättslärde i…

NY E-BOK: 5-minuters deckare. Leo Carring: Dramat i hissen. Återutgivning av text från 1922

Direktören Efraim Pool är på väg hem till sin lägenhet mitt i natten. När han märker att hissen stannar på vägen ner till entrén hämtar han portvakten och de hittar en död kvinna i hissen. För polisen är det hela så märkligt att de ber privatdetektiven Leo Carring om hjälp. Här kan du köpa e-boken.

Deckarbloggens riktiga brott: Juveltjuvar

En dag kom en elegant herre till en stor engelsk guldsmedsaffär i London och presenterade sig som officer. Han bodde i ett av Westends finaste kvarter och verkade i alla avseenden förtroendeingivande. Han ville köpa några smycken till sin hustru, som för tillfället var sjuk och inte själv kunde komma dit och välja. Det vore nödvändigt att juveleraren sände hem en kollektion till påseende. Juveleraren, som var godtrogen, skickade på den överenskomna tiden ett biträde till den uppgivna adressen. Officeren öppnade själv och bad biträdet stiga in och slå sig ned. Han skulle hämta sin hustru. Biträdet, en ung man, anade lika litet något svek som hans principal. Han slog sig lugnt ned, tog fram de olika smyckena och ordnade dem på ett bord. Plötsligen greps han bakifrån, och en stor tygbit, doppad i kloroform, pressades för hans näsa och mun, så att han, trots kraftigt motstånd, förlorade medvetandet. Det sista han uppfattade var att den, som kloroformerade honom, och som lagt sin ena hand över hans ögon, var en kvinna. Han kände också hur han bands fast vid stolen. Det måste alltså vara minst två personer, som utförde det fräcka överfallet. När han återkom till medvetande, låg han på…

5-minuters deckare. Leo Carring: Den stulna diamanten. Återutgivning av text från 1924

Kommissarien visar öppet sitt missnöje när han anlitar privatdetektiven Leo Carring för att fånga en ökänd tjuv som är på väg till Sverige. Den enda anledningen till att polisen tar hjälp av Carring är att amerikanska detektivbyrån Pinkertons krävt det. Nu har Carring bara några timmar på sig att organisera en välkomstkommitté för tjuven när han anländer till landet. Här kan du köpa e-boken.

Deckarbloggens riktiga brott: Fallet Senger

En dag i augusti 1908 påträffades liket av en välklädd man, liggande i en glänta i skogen en mil söder om Forst i Niederlausitz. Den döde, som tycktes vara under 30 år, låg på ryggen. Att döma av hans klädsel hade icke någon strid ägt rum, och spår av något yttre våld kunde man till en början icke upptäcka. Läkarbesiktning och följande obduktion visade emellertid, att mannen blivit skjuten bakifrån. Kulan hade trängt in i nedersta delen av nacken. Av papper hos den döde visade det sig, att han hette Franke, och att han varit anställd vid ett försäkringsbolag i Berlin. Av verkställda efterforskningar framgick att Franke två dagar, innan han återfanns som död, tillsammans med en vän hade lämnat Berlin för att på annat håll söka sig en anställning. Man visste också, att han haft med sig femhundra mark i kontanter. Hos liket fanns dock endast tre mark. Allt tydde således på att här förelåg ett rånmord. Vederbörande myndigheter koncentrerade sig i första hand på att finna den »vän», i vars sällskap Franke rest från Berlin. En undersökning i hans ungkarlshem gav till resultat, att han vänt sig till många personer för att få en annan plats. Bland de…

5-minuters deckare. Leo Carring: Ett alibi. Detektivhistoria. Återutgivning av text från 1914

Det har inträffat en stor juvelstöld i Stockholm som privatdetektiven Leo Carring bestämmer sig för att undersöka. Han misstänker societetsmannen David Grimmer för brottet. Detta trots att denne har ett superbra alibi – han var på opera när stölden begicks och sågs till och med där av Carring själv. Här kan du köpa e-boken.

S. A. Duse: Den kompletta samlingen Nr 3 – Det nattliga äventyret. Återutgivning av detektivroman från 1935

Det är en vanlig dag på ett fik i Stockholm. Vid ett bord sitter konstnären Gerhard Siggert med en vän. Han beklagar sig över sitt tråkiga liv – och att det aldrig händer något spännande. Det dröjer bara några timmar innan han ångrar sitt uttalande. Han hittar sin kusin mördad. Här kan du köpa e-boken.

Deckarbloggens riktiga brott: Fallet Guiness

Man kan nog inte jämföra detektivförfattarnes romaner med den kriminella verkligheten utan att med en suck konstatera att, hur uppfinningsrik en författare än är, hur han än låter sin fantasi spela finns det dock i verkliga livet fall, som vida överträffa vad dikten förmår. Detta dock icke beträffande det spännande händelseförloppet, den stora gåtan och den överraskande lösningen — där har författaren övertaget — utan i vad som rör själva förbrytelsen, dess motiv och det hjärtlösa och ohyggliga i dess utförande. Och detta i all synnerhet när det gäller mord. Mycket märkligt är att kvinnan som mörderska ofta är grymmare, mera kallblodig och beräknande än mannen. Man behöver bara tänka på gamla tiders giftmord som i de flesta fall utfördes av kvinnor. Markisinna de Brinvilliers, som föddes 1630, mördade med gift bland andra sin fader och sina fyra syskon endast för att komma åt hela förmögenheten. Hon tvingades genom en ohygglig tortyr att bekänna och avrättades efteråt. Ett annat fall av mord för vinnings skull, och där mördaren också var en kvinna har antecknats av Wulffen och finnes för övrigt beskrivet även av andra. Till den lilla staden Laporte, som ligger nära tio mil från Chicago kom en dag i…

5-minuters deckare. Leo Carring: Hans plånbok. Detektivhistoria ur verkligheten. Återutgivning av text från 1923

Direktören Ellenby anlitar detektiven Leo Carring när han blir av med sin plånbok på väg hem från banken. Efter bara några minuter upptäcker privatdetektiven att en av Stockholms mest ökända procentare kan vara inblandad i förlusten av plånbokens mer än 10 000 kronor i kontanter. Här kan du köpa e-boken.

5-minuters deckare. Leo Carring: En nyckfull slump. Detektivhistoria. Återutgivning av text från 1924

På en herrmiddag träffas en samling av Stockholms poliser, detektiver, journalister och kriminalexperter. Ingenjören Elm råkar säga att brottslingar åker fast eftersom de inte planerat tillräckligt bra. Han slår därför vad med Leo Carring om att han kan begå en stöld utan att detektiven kan avslöja honom. Här kan du köpa e-boken.