Dessa regler gällde för att skriva deckare i slutet av 1920-talet. En del av reglerna håller faktiskt måttet även i dag.
Författaren till den engelska originalartikeln var: S.S. Van Dine. Publicerades ursprungligen i American Magazine september 1928
En detektivhistoria är ett intellektuellt spel, nästan en sport. Det finns oskrivna regler som varje respektabel författare bör följa.
1. Läsaren måste ha samma chans som detektiven att lösa fallet. Alla ledtrådar måste vara tydligt beskrivna.
2. Läsaren får inte vilseledas utöver dom trick brottslingen använder för att förvilla detektiven med.
3. Ingen kärlekshistoria. Detektiven ska ägna sig åt att fånga brottslingen, inte åt sitt eget kärleksliv.
4. Detektiven eller någon annan polis får aldrig visa sig vara brottslingen i slutet. Det är fusk.
5. Brottslingen måste fångas genom logiska slutledningar, inte på grund av en slump eller ren tur.
6. Detektiven måste samla ledtrådar, analysera dem i tur och ordning, dra rätt slutsatser, och detta leder honom slutligen till lösningen.
7. Det måste finns ett lik i en deckare. Ett mindre brott än mord duger inte för att hålla intresset uppe i 300 sidor.
8. Brottet måste lösas på naturlig väg. Detektiven får alltså inte ta hjälp av övernaturliga lösningar som seanser, tankeläsning eller ouija-bräden.
9. Det får bara finnas en detektiv, inte ett helt team, det skulle vara orättvist mot läsaren som ensam försöker lösa mysteriet.
10. Brottslingen måste vara en intressant person som läsaren redan har träffat tidigare i berättelsen.
11. Någon av tjänstefolket får inte vara brottslingen. Det är en lösning som är för enkel.
12. Det får bara finnas en brottsling. Möjligen kan han ha någon medhjälpare som gör en liten del, men majoriteten av brottet måste begås av en och samma person.
13. Hemliga sällskap och maffian har inget i en deckare att göra.
14. Mordmetoden måste vara realistisk och vetenskapligt möjlig, inga rena fantasifoster och påhittade apparater som gör det till en äventyrsroman istället för en detektivroman.
15. Lösningen till mysteriet måste finnas helt synlig för läsaren, så om han är smart nog kan han lösa mysteriet innan detektiven gör det. Och om man läser boken igen så stirrar ledtrådarna oss i ansiktet hur tydligt som helst.
16. En deckare ska inte brodera ut texten för mycket, inte handla om irrelevanta saker. En deckare ska fokusera på det som är väsentligt.
17. Brottslingen ska aldrig ha dåligt samvete för sina handlingar i en deckare.
18. Mordet i en deckare får aldrig visa sig vara en olyckshändelse eller självmord, det skulle vara ett anti-klimax.
19. I en deckare måste motivet för brottet vara personligt. Inga politiska motiv eller internationella konspirationer, då handlar det istället om en spionroman.
20. Avslutningsvis listas här några saker som du INTE ska använda (för de har redan använts alldeles för mycket)
* Detektiven finner en cigarettfimp på brottsplatsen och hittar brottslingen som röker samma märke.
* Detektiven anordnar en fejk-seans för att skrämma brottslingen att erkänna.
* Förfalskade fingeravtryck.
* Hunden som inte skäller för att den känner brottslingen.
* Brottslingen har en tvilling som blir anklagad för brottet.
* Brevet som är skrivet i kod.
Inga kommentarer
Kommentarer inaktiverade.